bokrecension

Den mörka ängeln

Jag har valt att läsa ”Den mörka ängeln” av Marie Jungstedt vilket är den sjätte boken i hennes kriminalromanserie. Den kan även läsas som en fristående bok. Boken är 318 sidor lång och är indelad i kapitel. Varje kapitel är från en av de stora huvudrollernas perspektiv. Jag tycker det är väldigt bra eftersom det då inte blir så enformigt och på sätt blir det lättare att läsa boken.

 Jag valde boken eftersom jag redan har läst de andra böckerna i serien och tycker jättemycket om dem eftersom att de är så spännande men ändå ganska lättlästa.

Boken utspelar sig i nutid på Gotland i Visby men även delvis i Stockholm vilket är ganska ovanligt när det kommer till hennes böcker men det är kul att läsa om Stockholm eftersom det är en miljö som man känner till.

Boken handlar om ett mord på en man som inträffar i Visbys kongresshall mitt under en fest, dock finns det inga vittnen alls. Kommissarie Knutas försöker med hans medarbetare Karin att lösa fallet och det finns många teorier. Desto längre man läser i boken förstår man att det har med ett hemskt familjedrama att göra. Snart dras en dödsmisshandel på en ung pojke in i historien. Kan dessa två händelser ha med varandra att göra? Allt detta gör att Knutas också börjar tänka mer på sin egen familj och hur han behandlar dem. Är han verkligen en tillräckligt bra pappa? Finns han där för sina barn?

Samtidigt får man följ journalisten Johan som skriver mycket om mordet och man får veta hur det berör honom.  Men det känns som att huvudhandlingen i denna bok är ungdomar och deras relation till familjen.

Huvudrollerna i Maria Jungstedts bok har Knutas, som är kommissarie på ön. Han lever med sin fru och deras tvillingar.  I denna bok så handlar det mycket om hans relation till sina barn och att hans son Nils verkar dölja något för honom.

Den andra huvudrollen tillhör Johan som är journalist på Gotland. Han är gift med Emma och de har en dotter tillsammans. Johan är inblandad eftersom han är en otroligt grävande journalist och lyckas hjälpa polisen med utredningen.

Dessa två huvudroller är alltid med och man lär känna dem bättre och bättre för varje bok man läser.

 Men den nya huvudrollen i denna bok var Veronica Hammar som är den mördades älskare. I bokens börjar framställs hon som en snäll och väldigt oskyldig kvinna som för det mesta är chockad över  att hennes älskare är mördad.  Hon verkar helt enkelt vara en vanlig människa som vem som helst, men desto längre man läser så märker man att hon förändras och blir mer och mer konstig och framstår som lite psykiskt sjuk. Ena stunden är hon snäll och den andra stunden blir hon arg och förbannad.

Den bästa delen av boken är precis i dramat på slutet tycker jag.  Precis när jakten på mördaren verkligen kommer igång, där handlingen klarnas och trappas upp. Man börjar förstå hur allt hänger ihop och man förstår vem den skyldiga är och när det är mycket action!

Ett utdrag ur boken: ”Hon sprang för allt hon var värd. Hon skulle rädda honom, måste rädda honom innan han gjorde något mer vansinnigt. Bara de hann före.”

Jag tycker boken var jättebra, boken är spännande och läskig, den bli läskig eftersom att den är så trovärdig. Allt som händer känns som att det skulle kunna hända på riktigt. Jag gillar också att hon blandar in vardagliga problem i den ganska tunga och läskiga handlingen, det lättar upp. Handlingen har en väldigt bra röd tråd och det är lätt att hänga med i handlingen. Det enda som var lite dåligt med boken var att slutet. Det var lite för snabbt och ganska luddigt. Jag var tvungen att läsa två gånger för att förstå.

Språket i boken är väldigt alldagligt och lite vuxet kanske, inte mycket slang eller svordomar vilket kanske är lite tråkigt men det funkar.

Boken passar folk som gillar deckare och kriminalromaner jag rekommenderar den för nästan alla i alla åldrar. Det är inget för barn men folk i min ålder vilket är 15 och uppåt. Man ska gärna läsa hennes böcker i ordning men det går att läsa en bara eftersom de är fristående. 

Hejdå!